Hur gör du en sköldpadda vinstockar buskig
För en bättre användarupplevelse på agria. Alla vattensköldpaddor har vissa gemensamma drag, exempelvis simfötter. En del har utvecklat specifika drag för att anpassa sig till en viss miljö. Varje ägare av en sköldpadda bör noga försöka sätta sig in i vilken miljö djuret kommer ifrån, och vilken typ av föda det behöver! Den allra vanligaste vattensköldpaddan i fångenskap är den rödörade vattensköldpaddan Chrysemys scripta elegans.
Den lever normalt "hur gör du en sköldpadda vinstockar buskig" i USA:s östra och mellersta delar i sötvatten. Förutom att de naturligtvis tillbringar mycket tid i vattnet, så ligger denna sköldpadda ofta länge på land på stenhällar och trädstammar under dagens varmaste del för att solbada. Den följande skötselrådgivningen gäller i huvudsak rödörad vattensköldpadda.
Precis som med andra reptiler i fångenskap så är felutfodring i kombination med dålig hygien den viktigaste anledningen till sjukdom bland vattensköldpaddor. Unga vattensköldpaddor är vanligen i huvudsak köttätare, men blir med ökad ålder allt mer grönsaksätande. Bristsjukdomar ses när de utfodras med ensidigt bara grönsaker eller bara kött, eller med felaktiga köttprodukter.
Vattensköldpaddor måste utfodras i vattnet. Därmed blir deras omgivning omedelbart nedsmutsad. Djuret bör därför utfodras i en separat tank för att underlätta hygienen i sköldpaddans akvarium. Förslag till utfodring av en vuxen vattenssköldpadda — för detaljer om de olika komponenterna, se texten nedan. Då det gäller köttdelen av kosten så bör sköldpaddan helst utfodras med hela djur, för att få en så allsidig kost som möjligt.
Sköldpaddan får därigenom i sig kalk från foderdjurets skelett, och vitaminer från foderdjurets tarm. Utfodring med enbart fiskkött kan leda till vitamin- och mineralbrist.
Beskära vinranka
Samma problem uppstår vid utfodring med rent kött eller hamburgare. Utfodring med enbart guldfisk eller frusen fisk kan orsaka B-vitaminbrist; medan överdrivet mycket fet fisk kan leda till E-vitaminbrist och inflammation i kroppsfettet. Erbjud olika sorters fisk i stället för en enda, för att få bättre balans på utfodringen. De ska inte ges mer mat än att de genast äter upp allt.
Annars ökar risken för fetma och nedsmutsning av vattnet. Kalktillskottet ges lättast genom att skaka pulver över torrfodret. Därefter blötläggs torrfodret i en liten del vatten och får stå i min. Tillskottet sugs då in i torrfoderbitarna, och risken blir mindre att det sköljs bort av akvarievattnet. För att minska risken för att en kräsen sköldpadda bara ska äta de bitar som den gillar bäst, och för att minska risken för att vitamin- och mineraltillskott ska sköljas av i vattnet, så kan maten bäddas in i gelé.
Blanda de ingredienser du vill att sköldpaddan ska äta, inklusive tillskott. Häll på gelatin och låt allt stelna till en kaka. Denna kan sedan delas i mindre bitar och frysas in.
Spännande Fakta Om Sköldpaddor
Till kräsna sköldpaddor kan man även använda sig av speciellt frestande mat, t ex levande foder fiskkraftigt luktande mat t ex torrfoder uppblötta i tonfiskspadeller mat i klara färger, t ex sötpotatis, morot, fruktbitar. OBS så snart som möjligt ska du försöka lära sköldpaddan att äta en nyttig utfodring enligt ovan! Till skillnad från vanlig sömn, så innebär vinterdvala en förlängd period av inaktivitet tillsammans med en kraftigt sänkt ämnesomsättning.
Dessa förändringar tillåter djuret att överleva under perioder då omgivningens villkor är kärva och ogynnsamma.
Varning: Gör inte detta med vinstocken
I det vilda gräver vattensköldpaddorna ner sig i lerbottnen på sjöar och dammar under vintermånaderna. Vinterdvala är inte nödvändigt för hälsa och välbefinnande för en sköldpadda i fångenskap. Tvärtom bör man oftast inte tillåta sin sköldpadda att gå i dvala om man inte är helt säker på att sköldpaddan är helt frisk. De flesta vattensköldpaddor i fångenskap mår bäst av att vara vakna året om.
Det enda tillfället då en vinterdvala kan vara nödvändigt, är då man vill avla på sina djur. Detta är farligt eftersom sköldpaddans ämnesomsättning i detta läge fortfarande är igång normalt.
Resultatet blir en långsam svält. Generellt gäller att hanen vanligen är mindre än en hona av samma art. Hanens kloakmynning sitter längre ifrån buksköldens kant än hos honan. Hanens svans är ofta ganska bred vid basen, sedan lång och avsmalnande.