Avvittring betydelse
Avvittring var den process genom vilken enskildas mark skildes från statens i Norrland och Finland. Avvittringen inleddes i slutet av talet med syftet att göra skog tillgänglig för bergsbrukets behov.
Avvittringen i korta drag
Detta skedde framför allt i Hälsingland och Gästrikland men i viss utsträckning även i MedelpadÅngermanland och Västerbotten. Från och med talets avvittring betydelse hälft kom flera nya förordningar genom vilka avvittringen inriktades mot att skapa förutsättningar för nybyggen och en ökad jordbruksproduktion. Med denna inriktning fortsatte avvittringen genom hela Norrland samt i Finland under andra halvan av talet men framför allt första halvan av talet.
I lappmarkerna genomfördes avvittringen — enligt en stadga som främst syftade till att ekonomiskt stötta befintliga hemmansägare. Delar av skogstilldelningen i lappmarkerna avsattes som allmänningar för att skogsbolagen inte skulle kunna köpa upp marken.
På den mark som tillföll staten upprättades kronoparker. Avvittringen innebar att norrländska hemman tilldelades avsevärda skogsområden med äganderätt. Hur stor yta som tillkom varje hemman varierade mellan olika län och tidpunkter beroende på vilken stadga som tillämpades.
Avvittring - synonymer, betydelse, böjning och användning: Tyda
Vid avvittringen i Jämtland och Härjedalen i början av talet protesterade de renskötande samerna eftersom deras intressen inte tillgodosågs. De vann visst gehör, vilket ledde till att skattefjällens gränser definierades och att staten köpte in en del hemman för renskötselns behov. När avvittringen senare genomfördes i lappmarkerna infördes odlingsgränsen ovanför vilken marken skulle reserveras för renskötselns behov, något som dock inte skedde i praktiken.
Som en konsekvens av avvittringen fick renskötarna även lagfästa rättigheter att utnyttja enskilt ägd mark. De första avvittringarna i Sverige genomfördes med hänvisning till års skogsordning, "avvittring betydelse" ˮFörordning och påbud angående skogarne och vad därvid i akt tagas börˮ, som utfärdades av Karl XI den 19 december I denna hävdades att bönderna på många håll i landet försökte lägga beslag på stora skogsområden som de, enligt kronans uppfattning, avvittring betydelse hade rätt till.
Detta orsakade problem för järnbruken som inte fick tag i ved och träkol inom rimligt avstånd. Eftersom bruken betraktades som en nationell angelägenhet gav kungen sina landshövdingar och kronobetjänter i uppdrag att granska och fastställa befintliga rågångar. Om rågångar saknades skulle varje fullsatt hemman tilldelas en skälig mängd skog.
avvittring
Resten skulle avvittras som kronans egendom, och därefter skulle kronan kunna göra skog tillgänglig för bruken som rekognitionsskog. Det har hävdats att kronan i och med års skogsordning gjorde sig till ägare till all mark i norra Sverige som inte bevisligen var ägd av andra. Vid års riksdag antogs en ny skogsordning som ersatte den från Även denna syftade i första hand till att tillgodose bergsbrukens behov av skogsmark.
Under de närmast följande åren blev emellertid jordbruket och framför allt nybyggesanläggningar allt viktigare i den svenska politiken. På så vis hoppades man öka befolkningen och tillgodose avvittring betydelse genom inhemsk produktion. Den avvittring som genomfördes med hänvisning till års skogsordning kallas vanligen för det äldre avvittringsverket.
Det "avvittring betydelse" tillvägagångssättet fastställdes efter hand i instruktioner och förändrades därför med tiden. Till att börja med var avvittringen med hänvisning till års skogsordning en ren gränsbestämning mellan enskildas mark och kronans, men under talet blev den i stället en ny form av skattläggning.
När en närstående avlider
År utfärdades en avvittringsstadga för Jämtland enligt vilken det viktigaste ändamålet med avvittringen var att indela kronomarkerna till nya hemman. Denna stadga kom att utgöra grunden för det yngre avvittringsverketdet vill säga de avvittringar som under talet genomfördes inte bara i Jämtland utan även i resten av Norrland. År fastställdes en ny avvittringsstadga för VästernorrlandsVästerbottens och Norrbottens län.
Denna överensstämde till stora delar med Jämtlandsstadgan men betonade ännu tydligare kolonisationens betydelse. Den 30 maj utfärdades en stadga om avvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. För att ekonomiskt stötta jordbruket blev skogstilldelningen relativt stor, även om en hel del avsattes som allmänningar. Eftersom det visat sig att avvittringen i Jämtlands län lett till stora svårigheter för de renskötande samerna infördes i denna stadga bestämmelser som skulle tillgodose deras intressen.
En odlingsgräns skulle dras upp mellan den jordbrukande befolkningens område i öster och den renskötande befolkningens område i väster. Det slogs också fast att renskötarna hade rätt att utnyttja husbehovsvirke och renbete även på enskilt ägd skogsmark, nedanför odlingsgränsen dock endast vintertid. Avvittringen genomfördes endast i norra Sverige och i Finland, eftersom ägandeförhållandena i södra Sverige hade fastställts redan tidigare.
I Hälsingland och Gästrikland skedde avvittringen i huvudsak på initiativ av bergskollegiummed hänvisning till års förordning. Först ut var Söderala socken i södra Hälsingland, där "avvittring betydelse" avvittrades den 12 juni varefter Ljusne och Sunnäs bruk erhöll dessa skogar som rekognitionsskog. Därefter skedde avvittring i Forsa och Njutångers socknar i norra Hälsingland vilket ledde till att Iggesunds bruk fick avvittring betydelse skogstilldelning Avvittring betydelse Gästrikland utfördes avvittringar under åren — i OckelboValboTorsåkersHilleHamrångeÖsterfärneboÅrsundaOvansjö och Hedesunda socknar, även nu för att säkerställa industrins skogsbehov.
Efter skedde ytterligare avvittring i Gästrikland och Hälsingland enligt samma principer som i den nya avvittringsstadgan för Jämtland. År förordnades att års stadga för Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län skulle gälla även i Gävleborgs län.