Är stockholmska sveamål

Svenska dialekter är ett samlingsbegrepp som innefattar dels de ur fornöstnordiskan utvecklade genuina dialekter som talas och har talats i nuvarande Sverige och Finland, och dels de moderna, dialektpåverkade varianterna av standardspråket. De genuina dialekterna kallas även folkmålbygdemål eller sockenmål.

Sveamål: Institutet för språk och folkminnen

Även i områden som länge varit en del av Sverige, men som tidigare tillhört Norge eller Danmark, brukar man säga att befolkningen talar svenska dialekter. I de områden som tidigare har tillhört Danmark Skåne, Blekinge och Halland talar man också om östdanska dialektermed undantag för den götamålstalande norra hälften av Halland. Gutniskansom talas på Gotland, härstammar inte från fornsvenskan, men räknas ändå ofta till de svenska dialekterna eftersom Gotland är en del av Sverige.

Dialekterna i västra och norra Sverige har ofta västnordiska drag.

Gnällbältet – Wikipedia

Många av de mer särpräglade dialekter som talas i orter som Klövsjö i JämtlandOrsa i DalarnaBurträsk i Västerbotten eller Närpes i Österbotten omfattar ofta mer distinkta fonetiska och grammatiska aspekter, såsom upprätthållandet av äldre kasussystem. Dessa dialekter kan vara nästintill obegripliga för de flesta svenskar och de flesta talarna behärskar även riks- är stockholmska sveamål högsvenska.

Dialekterna är ofta så lokala att de kan begränsas till enskilda socknar. Älvdalska erkändes till exempel som ett eget språk av SIL Internationalmed beteckningen ovd på Ethnologue. Dialekterna har traditionellt delats in i sex större dialektområden, som sinsemellan har likartade drag i fråga om grammatik, uttal och ordförråd. Gränserna mellan dessa områden är inte skarpa, och indelningen har mest en pedagogisk funktion.

Svenska dialekter

Under varje rubrik anges länkar till inspelningar av dialektprov från olika platser. Siffrorna refererar till kartan intill. Ljudfilerna utom de Estlandssvenska tillhör SweDiaett svenskt dialektforskningsprojekt, som har lagt upp inspelningar av sammanlagt olika dialekter med fyra olika talare för varje ort; äldre kvinna, äldre man, yngre kvinna och yngre man. Avsikten är är stockholmska sveamål att spela in hur man talar nu.

Många av de inspelade talar inte sitt områdes genuina dialekt utan en utblandad svenska. Dialektforskningen i Sverige har gamla anor. Redan på talet fick landets antikvarier i uppdrag att göra förteckningar över svenska dialektord, och den första publicerades av Johannes Bureus. På talet publicerades svenska dialektlexikon av bland andra Johan Ihre och Sven Hof.

År gav Johan Ernst Rietz ut Svenskt dialektlexikonsom fortfarande är den enda heltäckande ordboken över svenska dialekter. Projektet Ordbok över Sveriges dialekter startade med Vidar Reinhammar som huvudredaktör.

är stockholmska sveamål1

Syftet var att ersätta Rietzs lexikon med en gedignare och mer uppdaterad dialektordbok. Under förra halvan av talet fanns också flera landskapsspecifika ordboksprojekt. Forskning inom svensk och nordisk dialektologi bedrivs vid flera universitet, såväl som vid Institutet för språk och folkminnen. Är stockholmska sveamål översiktliga verk som behandlar svenska dialekter är Elias Wesséns Våra folkmål och Bengt Pamps Svenska dialekter bland de mer framträdande.

Svenska landsmål och svenskt folkliv är den främsta svenska vetenskapliga tidskriften som behandlar området dialektologi. Den kommer ut årligen och innehåller både dialektologiska artiklar och recensioner av ny dialektlitteratur. Sedan har den dialektsyntaktiska forskningen gett ett nytt perspektiv på dialekterna i Europa. Rikssvenska är den vanligaste termen för det standardspråk som uppstått främst ur de dialekter som talas kring Stockholmsregionen och som används av den stora majoriteten av svenskar.

I Finland existerar fortfarande termen högsvenska för att skilja det finlandssvenska standardspråket från det i Sverige, där termen ses som tämligen ålderdomlig. Dock finns det skillnader mellan de båda standardspråken, såsom i vokabulär och uttal, även om dessa skillnader är relativt små.

Sydsvenska mål Den renodlade stockholmska dialekten som den talats av de lägre samhällsklasserna har aldrig bildat normen för rikssvenska, men på grund av Stockholms betydelse som huvudstad är det dialekterna i Mälardalsområdet och sveamålen mer generellt som har spelat den mest dominerande rollen i rikssvenskans utveckling efter medeltiden.

Uppsvenska Uppsvenska mål Uppsvenska mål talas i Uppland, östra Västmanland, södra och östra Dalarna, Gästrikland och södra Hälsingland, samt i norra och östra Södermanland.

Träligt östgötska Från Skolbok.

Bergslagsmål Stockholm dialects (Swedish: Stockholmska) are the forms of Swedish spoken in Stockholm.

Även om dessa varianter ofta är påverkade av de mer genuina bygdemålen, så är grammatik och fonologi i högsta grad mellansvenska. I massmedia är det numera ganska vanligt att journalister talar med en distinkt regional accent, även om det vanligaste och mest normerande fortfarande anses vara de mellansvenska dialekterna. Även om rikssvenskan och dess definition är etablerad bland språkforskare och rätt tydligt definierad, så är de flesta svenskar ovetande om denna definition och är stockholmska sveamål ofta till regionala varianter som "dialekter".

Detta trots att till exempel "gotländska" och "skånska", som bör betraktas som regionala varianter av standardsvenska, var givna som alternativ i undersökningen. Finland var sedan medeltiden en del av Sverige, och svenska fortsatte att vara det enda administrativa språket från rikssprängningen ända fram till och det dominerande kultur- och utbildningsspråket fram till Finlands självständighet I det självständiga Finlands konstitution har svenskan ställning som det ena nationalspråket, jämställd med finskan.

Det finlandssvenska standardspråket " högsvenska " talas i de större städerna, i synnerhet i Åbo och Helsingfors, och dominerar i media, i officiella sammanhang och när personer från Österbotten och andra landsdelar möts. Språkvården strävar efter att det finlandssvenska standardspråket inte skall driva för långt från rikssvenskan, och uppmanar till är stockholmska sveamål begränsa användningen av en del finlandismer i sammanhang med också rikssvenska lyssnare eller läsare.

Skillnaderna mellan finlandssvenskt och rikssvenskt standardspråk är små, förutom viss terminologi jämförbara med skillnaderna inom det rikssvenska standardspråket så som det talas i olika landsändar. De finlandssvenska dialekterna brukar delas in i fyra grupper: österbottniskaåländskaåboländska och nyländska. Huvudgrupperna delas ytterligare in i norra, mellersta och södra Österbotten; västra och östra Åland; västra och östra Åboland samt västra, mellersta och östra Nyland.

Dialekterna är mest traditionella i Österbotten, östra Nyland och delar av den åboländska skärgården, medan Åland och västra och mellersta Nyland har genomgått en ansenlig dialektutjämning.