Fågel upp med huvudet och ner betyder
Rödhaken är en fågel som knappast saknas i någon skog i Sverige. Den lever av insekter och andra smådjur på marken och följer gärna efter människor och djur t.
Sidensvans
Ungefär svenska fågelarter lever framför allt i skogen. Bland dem finns arter som jagas för köttets skull som tjäderorrejärpedalripa och morkulla. En viktig grupp är de nattaktiva ugglorna som står överst i näringskedjan och lever på mindre däggdjur och fåglar. Deras dagaktiva motsvarighet är rovfåglarna, t. Karakteristiska för skogen är också hackspettarna, duvorna, korsnäbbarna, trastarna och mesarna samt kråkfåglarna korp, kråka, lavskrika, nötkråka och nötskrika.
Förutom hackspettarna finns det två småfåglar som är bra på att klättra på skogens trädstammar. Den ena är trädkryparen som finns i löv- och barrskog i nästan hela landet.
Fåglar: Naturhistoriska riksmuseet
Den andra är nötväckan som trivs i löv- och blandskog och har samma utbredning som hasseln, dvs. Götaland, Svealand och sydligaste Norrland. Skogens vanligaste fåglar är lövsångaren och bofinken. De finns över nästan hela landet. Även rödhaken är vanlig. En av skogens underligaste fåglar är stenknäcken. Den är ganska sällsynt och finns bara i södra Sverige. En av de vanligaste skogsfåglarna är också landets minsta.
Det är kungsfågeln, som bara väger omkring 5 gram. Boet bygger rödhaken i en liten hålighet i en slänt eller i en murken stubbe så att det är skyddat uppifrån och från tre sidor. Det görs av mossa, gräs och annat värmeisolerande växtmaterial. Rödhakebo med små ungar.
Nötväcka (Sitta europaea)
Fågelungars gap är oftast klart färgat för att stimulera föräldrarna att mata dem mycket. Rödhakebo med ägg i en rutten stubbe. Honan kommer att lägga 2—4 ägg till, innan ruvningen börjar. Rödhakebo med små ungar i en annan stubbe. Två av de fyra ungarna gapar efter mat. Tjädern kan man hitta i öppen äldre barrskog. Sommartid vistas den mest på marken men tillbringar alltid natten i träd, med undantag för honan under ruvningstiden och när ungarna är små.
Tjädern äter helst diverse växtdelar som knoppar, späda blad, säd, frön och bär, men den äter också insekter, larver och maskar, särskilt ungarna matas med insekter. Under vintern utgör tallbarr den huvudsakliga födan. För att barren under matspjälkningen effektivare skall sönderdelas sväljer tjädern även småstenar.
Nötväcka (Sitta europaea) - Naturmorgon: Sveriges Radio
Det förekommer sällsynt men regelbundet hybrider mellan tjäder och några andra skogsfågelarter. Rackelhane är en korsning mellan tjäder och orre och riptjäder är en korsning mellan dalriptupp och tjäderhona. Tjäderns läten under spelet brukar delas upp i knäppningarna, klunken och sisningen. Under sisningen, som varar drygt 3 sekunder och är mycket ljudlig på nära håll, vibrerar tuppen kraftigt med huvudet.
Då ser och hör han knappast vad som sker omkring honom. Detta utnyttjades av jägarna förr i tiden på så sätt att de tog några snabba steg närmare den spelande tjädern varje gång sisningen hördes. Till sist kunde de komma inom skjutavstånd. Tjäderhönan är ganska olik tuppen och har mest rödbruna färger. Tjädertupp © Ola Jennersten. Orrtuppar som spelar på en mosse på våren.
Både tjäder- och orrtuppar har ett slags uppvisningsspel i soluppgången. Där kan hönorna välja ut en lämplig fader till sina kycklingar.