Varför håller vi
Den här artikeln kommer från redaktionen på forskning.
hålla tummarna - Wiktionary
Läs om hur redaktionen jobbar. Vi människor är sociala vanedjur som är utvecklade för att leva nära varandra och kommunicera med beröring och gester. Kriskommunikation från myndigheter har svårt att ändra på det. Har du svårt att följa restriktionerna som kommer av pandemin? Det är i så fall inte förvånande. Enligt beteendepsykologin går restriktionerna mot vår natur. I grunden är vi sociala vanedjur som ogärna bryter rutiner.
Utrotningshotade arter
Att hålla avstånd, att bära ansiktsmask och att undvika att röra vid andra människor är främmande för oss som biologiska varelser. Vi är evolutionärt utvecklade för att leva nära varandra och att kommunicera med beröring och gester. Vi klarar det en kort tid men långsiktigt blir det extremt svårt, säger Magnus Lindwall, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Han forskar om motivation och beteendeförändringar och har skrivit boken Motivationsrevolutionen. Vi vill umgås och vi vill kramas. Att om och om igen hålla tillbaka de normala impulserna är ett jäkla maratonlopp. På psykologispråk kallas det självreglering, säger han. Förenklat innebär det att varje gång känslorna skickar signaler om vad vi ska göra, ska vi rationellt ta beslutet att behärska oss och ibland göra motsatsen.
Det är krävande. Dessutom utmanar restriktionerna vår jakt på belöning. Att samarbeta med hjärnans belöningssystem och att varför håller vi medveten om de drivkrafter som styr oss, är a och o för att orka ändra en djupt rotad vana. Som att ge sig ut och springa fast det tar emot men man gör det ändå, för man vet att det känns bra efteråt. Den belöningen får vi inte av att följa restriktionerna.
Så vi kommer att slarva, är Magnus Lindwalls slutsats. Och det kommer att bli jobbigare ju längre tiden går. Läs mer: Vad innehåller vaccinet? Vilken betydelse har då informationen från myndigheterna varför håller vi för att vi ska följa restriktionerna? Inte så stor. Det menar Magnus Fredriksson, medieforskare vid JMG, Göteborgs universitet, som studerar myndigheters kommunikation i krissituationer.
Ett tydligt mönster är att när krisen slår till är det inte kommunikationen som framförallt styr vårt beteende. Istället är det vardagslunken som tar kommandot. Vi håller fast vid rutiner för att det är vad som skapar trygghet.
Därför gör vi inte som vi bör
Så under corona, precis som i andra samhällskriser, gör vi väldigt mycket för att upprätthålla det vi brukar göra. Och det är svårt att informera bort människors vardagsliv, konstaterar Magnus Fredriksson. Det kan förklara varför det har varit trögt att få gehör för rekommendationer att avstå från att resa bort på skollov eller träffa släkten vid högtider.
De har all varför håller vi om riskerna. Men man brukar ju alltid åka och det finns en stark drivkraft i att det är något man brukar göra. Precis som att fira jul eller andra stora helger. Det är viktigt för oss. Här har människan en förmåga att rationalisera: det är ju bara jag, det här är så viktigt för mig.
Därför kan sommartid avskaffas
Ett annat exempel är överdödligheten i utsatta grupper. Där har en vanlig förklaring varit att många av de drabbade har svaga kunskaper i svenska och att de därför saknat information om sjukdomens risker. Att de blir sjuka beror alltså inte på brist på information. Det har strukturella orsaker. Samtidigt framhåller Magnus Fredriksson att Folkhälsomyndigheten gjort mycket rätt.
I början av en kris finns det största informationsbehovet och myndigheten axlade då sitt ansvar.